Trasdockan

Nu är jag inne i en skit jobbig period, fick nåt psykbryt igår och bara brast ut i gråt för en skitgrej. Mår nog inte riktigt bra nu! Men tänk att det ska gå så långt innan jag ska förstå att jag ska mår dåligt, bara kör på i racerfart och tror att det är bra... Känner mig som ett öppet sår :(
Trots detta ska man finnas för andra och lyssna och bry sig om, men ibland känns det som jag glömmer bort mig själv..Och andra också faktiskt.. Tas lite för given känns det som, jag ska finnas där för det är sån jag är men vem finns där för mig?  Känner mig lite som en trasdocka som ska vara både här och där och lägga mina egna problem åt sidan...Då blir det så här att allt kommer på en gång och jag bryter ihop! Mycket jobbigt! Men det är väl bara att bita ihop och fortsätta som vanligt...ensam.
Måste säga att jag har mina underbara vänner och är så tacksam för det, men jag är ju en sån person som är bra på att höra på människor och inte ta upp mina egna problem och då tror nog folk att jag inte behöver prata ur mig... Usch, ingen bra dag!

Ha en fin dag alla... det ska jag försöka ha!