Kommer ihåg dagen som om det var igår, det är nog det mest fruktansvärda jag har varit med om. Att få höra av min nuvarande make att min mamma har gått bort. Förstod ju inte att det var ju sant, hade ju pratat med henne bara för nån timme sen och gjort upp att jag skulle komma och hälsa på henne efter jobbet.. Och det gjorde jag ju i och för sig fast inte hemma utan i källaren på sjukhuset...
Glömmer aldrig den stunden då vi var på väg ner i hissen och på väg in i rummet där hon låg, min mamma, där, ensam, kall, död... Med ett ljus bredvid som bann... Jag väntade på att hon skulle slå upp sina vackra blå ögon då det såg ut som hon sov...Men det gjorde hon aldrig.. Och det gjorde så ont i mig när jag förstod att detta skulle bli den sista gången jag skulle se min mamma... Som ett sista farväl gav jag henne en puss på hennes panna... Hennes kalla panna... Sa till henne att komma så ofta hon kan till mig så jag fortfarande kan få känna hennes närhet. Du fattas mig! Saknar dig och älskar dig för evigt! Min älskade mamma...
" would you know my name? If I saw you in heaven? "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar